/ 2017 /

Livet som tvåbarnsförälder

Nu har det gått 23 dagar sedan Michelle kom till vår familj. Dagarna och veckorna går så fort! Jag har nästan glömt bort att jag har varit gravid. Det känns nästan som att Michelle alltid har funnits hos oss. Hon passar in så bra i vårt liv.

Hur har det då gått nu de första veckorna med en nyfödd? Det har gått otroligt bra. Michelle är en nöjd bebis som äter, sover och bajsar. Jag själv är lite trött på grund av amningspauserna och blöjbytena under nätterna, men jag vet ju att det är övergående. Om några veckor sover hon förhoppningsvis några fler timmar i sträck. Jag är säker på att jag kommer få igen min sömn så småningom!

Vi har gjort så att jag och Michelle sover i min och Markus säng, och Markus och Hailey sover i Haileys säng. På så sätt slipper dom bli störda av oss när vi ammar och byter blöjor.
På morgonen när Markus ska till jobbet så vaknar Hailey och då kommer han in med henne till oss. Så får vi morgonmysa en stund innan vi kliver upp och gör morgon!

Annars då? Michelle är väldigt sällan ledsen. Är hon det så är det för att hon är hungrig, pruttig eller behöver byta blöja. 
Hon sover i ett babynest som vi fick när vi väntade Hailey. Dock användes det knappt i och med att Hailey ville ha mycket närhet och då väldigt gärna sov i någons famn. Detta är en stor skillnad för mig nu med Michelle. Jag kan gå på toa, städa, laga mat, fixa och dona utan att bli stressad av en unge som skriker. Michelle ligger nöjt i sitt nest och sover. Sen kommer det säkert komma dagar då även hon vill ha extra mycket närhet!

Hailey är snäll mot Michelle. Hon kan ibland vara lite hårdhänt, men då påminner vi henne om att man måste vara försiktig.
Hailey vill gärna hjälpa till med blöjbyten, ta på kläder, stoppa in nappen, trösta, lägga på filten. En väldigt fin storasyster med andra ord!
Vissa stunder vill hon ha extra mycket uppmärksamhet och gör då "bus" eller väljer att "inte höra" när vi säger nej. Vi har lärt oss att då är det dags att göra något roligt med henne. Så då tar vi fram något pussel eller papper och pennor och leker tillsammans med henne. 

Har vi märkt av tvåbarnschocken? Helt ärligt? Nej. Vi var förberedda på att det skulle bli tufft. Att vi nu skulle behöva tillfredsställa två barn. Men än så länge så har allt flutit på jättebra. Ibland kan man känna sig lite otillräcklig, dock bara korta stunder. Man vill göra mer än vad man kan. Men det löser sig alltid!
Så att gå från ett barn till två barn var inte så stor skillnad för oss. Det var en större omställning att gå från noll barn till ett barn i så fall!

Hur ser dagarna ut för oss? Markus åker till jobbet vid 6:00. Då ligger jag, Hailey och Michelle en stund i sängen innan vi går upp och sätter oss i soffan. Jag fixar frukost som intas framför teven. Sen borsta tänderna, byta blöjor, ta på kläder och eventuellt packa förskoleväskan (om något ska med).
Klockan 9:00 lämnar vi Hailey på förskolan. När vi kommer hem brukar jag äta frukost (om jag ej har ätit). Någon av alla veckans dagar jobbar jag hemifrån. Annars så går dagarna åt till att amma, fixa lite här hemma, åka på stan och göra ärenden. 

Det enda jag saknar denna föräldraledighet är att ha någon annan mamma att vara ledig tillsammans med. Några månader efter att Hailey föddes så fick både Malin och Sandra barn så vi träffades minst varannan vecka. Men annars så njuter jag av mammaledigheten! För detta är (nog) sista gången.
Morgonborstningen!

Pappa Markus myser med sina fina döttrar.

Working mama! Michelle ville ammas en stund under min kontorstid. Inga problem att jobba med en hand!

Hailey ger lillasyster en kram.

Jag och Michelle har lagt oss för natten.

Mys efter att ha ätit och rapat.

Första badet!

På morgonen när Markus har gått till jobbet.

Morgonmys i soffan.

Såhär får Michelle åka till förskolan. Björnoverall i babyskyddet (som går att fästa på vagnchassit). Lätt att bära in när jag ska hjälpa Hailey med ytterkläder osv!

Bajsminerna.

När båda barnen somnar samtidigt!

Vi har hunnit med att baka årets första sats med lussekatter tillsammans med min mamma. Mums!

Igår när Hailey var hemma med en snorig näsa!

/ 2017 /

Förlossningsberättelse

Om några timmar har det gått precis en vecka sedan jag och Markus blev tvåbarnsföräldrar! Här kommer historien om hur förlossningen gick till:

På förmiddagen förra fredagen fick jag och Markus frågan av min mamma om vi ville komma över till dom och sova kvar under helgen. Vi, som inte hade något planerat, svarade givetvis ja. Ett sätt att få tiden att gå i väntan på bebis! Vi visste också att Hailey skulle tycka att det var roligt.

Så på eftermiddagen packade vi in oss i bilen och styrde mot mina föräldrar. Vi hade även med oss BB-väskan och babyskyddet, utifall att något skulle hända. Dock så var detta något som vi inte alls förväntade oss. Vi trodde att vi skulle få vänta många dagar till...
Vi åt tapas till middag på kvällen och satt och pratade tills vi kände oss trötta och gick och la oss.

Vi vaknade upp på lördagen och åt en god frukost tillsammans. Pappa och Markus åkte till skogen för att försöka hitta svamp. Mamma, jag och Hailey stannade hemma och bakade. Bullar och syltkakor blev det!
Pappa och Markus kom hem med jääättemycket svamp som dom fick rensa innan middagen. Detta tog ett par timmar!
Vi åt svamptoast, älgkalvfile, ugnspotatis, mozzarellasallad och svampsås till middag. Hur gott som helst!

När vi var mätta och belåtna satt vi en stund och pratade. Sen bestämde vi oss för att köra några omgångar av kortspelet Chicago.
Redan vid 21-tiden kände jag mig trött och ville gå och lägga mig. Så vi gick alla och la oss!

Klockan 01:00 (natten till söndag) vaknar jag och är kissnödig. Det var inget konstigt, så som det brukade vara på nätterna.
Jag gick och la mig och kände ganska snabbt att jag behövde gå på toa igen. Det visade sig att jag var dålig i magen! Jag gick fram och tillbaka från sängen till toan säkert fyra gånger för att tömma tarmen.

Klockan 01:30 lägger jag mig i sängen igen och då känner jag att jag får en värk. Den håller i sig i ca 40 sekunder. Efter att ha haft en hel del förvärkar så visste jag att detta var RIKTIGA värkar. Jag låg kvar en stund för att känna efter lite.

Efter ca tio minuter hade jag fått flera värkar. Jag hade dock inte börjat klocka dom ännu. Jag väckte Markus och sa till honom att jag trodde att jag hade värkar och att jag skulle gå ner för att börja klocka dom.
Jag väckte även mamma och frågade om hon ville sitta med mig i soffan. Värkarna kom med mindre än två minuters mellanrum. När det hade gått 45 minuter säger mamma åt mig att ringa till förlossningen. Jag ringde till BB Stockholm, som vi hade valt. Där var det tydligen fullt så dom skulle ringa runt och höra om det fanns plats för oss någon annanstans. Eventuellt kunde det bli Uppsala. Men jag sa att vi helst ville komma till någon förlossning i Stockholmsområdet. Hon skulle ringa runt och återkomma!
Efter några minuter ringde hon tillbaka och sa att vi var välkomna till Danderyds BB. Skönt!
Jag gick upp och sa till Markus att vi har fått klartecken om att åka in. Så vi klädde på oss och packade in oss i bilen. 02:50 skrev jag till resten av familjen att vi var på väg till BB.

Bilresan kändes lång. Första halvan var värkarna hanterbara. När vi kom ut på motorvägen kände jag hur värkarna ökade i styrka och intensitet. Det fortsatte dom att göra ända tills vi kom fram.
De fyra sista värkarna i bilen var krystvärkar. Allt jag ville var att krysta, men jag stod emot. Det var så jäkla jobbigt! Jag mumlade något om att ”bebisen kommer” och ”jag vill inte föda i bilen”. Då förstod Markus att det var nära och gasade. Jag märkte på honom att han blev lite stressad. Och det var jag också! Allt vi ville var att komma fram så fort som möjligt.

Vi kom fram till förlossningens parkering. Jag fick hoppa ur bilen innan Markus ställde bilen i en parkeringsruta.
Sen skulle vi börja gå mot ingången. Men jag kunde inte röra mig. Krystvärkarna avlöste varandra. Markus försökte bära mig, men jag sa (skrek) att ”det går inte”. Så han springer till dörren för att ringa på och säger att jag håller på att föda på parkeringen.
Under tiden som han var iväg så fick jag en krystvärk som jag inte kunde stå emot. Jag lät kroppen ta över och då pangade det till och vattnet gick. Jag tror att jag lät ganska mycket under tiden som jag stod där. Så var det några som hade sina fönster öppna så kan jag tänka mig att dom hörde hur nära det var.
Snabbt efter det kommer det ut fem ur personalen. Dom har en rullstol med sig som jag blir livrädd för. Jag säger ”jag KAN INTE sitta”! Dom säger att jag får ställa mig på knä och sen rullar dom in mig i förlossningsrummet.

Där inne hjälper dom mig att ta av mig byxorna och lägga mig i sängen. Barnsköterskan säger att hon ska undersöka mig, trots att hon nog förstod att det var dags. Och visst var det så. Jag var helt öppen och fick ÄNTLIGEN krysta.

Markus sa att han ville ta emot barnet och då fick han till svar ”då får du vara beredd för nu kommer bebisen”.
Jag krystar en gång och känner att jag kan krysta ut hela ungen på en gång. Men personalen stoppar mig och säger att jag bara ska andas en stund innan nästa krystning. Sen krystar jag igen och huvudet kommer ut. Snabbt därefter krystar jag igen och hela kroppen kommer ut.

Vi hann vara i förlossningsrummet i sju minuter innan vår andra dotter kom ut! 03:47 föddes hon. Så det hela tog två timmar och en kvart från att jag kände första värken tills att hon var ute.

Efteråt var både jag och Markus lite tagna och chockade. Vi fick gosa med Michelle (som är hennes namn) under tiden som dom undersökte mig och sydde det lilla (grad 1) som jag hade spruckit.

Vi fick in en fikabricka som jag slukade snabbt. Det smakade så gott! Jag var jättehungrig.
Efter ett par timmar fick vi komma till ett rum och där spenderade vi natten.
På söndagskvällen kom svärföräldrarna, svägerskan med familj och min syster och hennes kille och hälsade på. Hur mysigt som helst!

Natten var bra. Vi alla tre fick bra med sömn. Dock längtade vi hem efter vår egna säng. Sjukhusbäddar är inte dom skönaste! Och sen kände vi en otroligt stor längtan efter Hailey!

På måndagsmorgonen gjorde barnläkaren undersökningen på Michelle och sen fick vi klartecken om att åka hem. Jag tror att klockan var runt 12:30 när vi fick sätta oss i bilen och styra hemåt! Vi var en familj på fyra!

Mys hos mina föräldrar.
Bakning!
Smaka deg också såklart!
En av tre kassar med svamp!
När jag ringde till förlossningen!
Ca 10 minuter gammal!
Nyblivna tvåbarnsföräldrar som försöker smälta den snabba förlossningen.
Vår fikabricka!
Några av de saker som vi fick i en babybag.
Mys efteråt.
På väg hem!
Stolt storasyster!
Hailey vill ofta hålla i sin lillasyster.
Markus tre prinsessor!
Hemmamys!
Vår fina Michelle!
/ 2017 /

Ja, jag är fortfarande gravid...

Helt ärligt så trodde jag inte att jag skulle sitta här, den 4:e oktober, och fortfarande ha en bebis i magen. Jag var inställd på att han/hon skulle dyka upp redan i september! Som det känns just nu så känns det som att bebisen kommer vara där inne för alltid, trots att jag vet att det inte kommer vara så.  Den kommer när den kommer!


Jag och Markus har inte längre några gissningar eller förhoppningar om NÄR förlossningen ska dra igång och vi ska få träffa vår nya familjemedlem. Utan vi tar bara dagarna som dom kommer! Helt plötsligt så står vi där och det är dags.

Jag måste ändå erkänna att dagarna går liiite långsammare nu när man går på ”övertid”. Man har sett det där datumet som ett mål, och när det har passerat blir man lite besviken och otålig. Men det finns ju inte så mycket att göra än att vänta!

Jag sysselsätter dagarna med pyssel och fix här hemma i alla fall. Allt för att få tiden att gå...

Jag längtar tills jag ska få ont! Att jag verkligen ska känna att nu är det igång! Snart så...

Vi har införskaffat oss namnmärkta ytterkläder (skal) till Hailey! Såååå fina!
Även denna är för utomhusbruk. Perfekt till höst och vår!
Kanelbullemys!
När vi går hem från förskolan så säger Hailey (alltid) att hon vill ha banan när hon kommer hem. Så då blir det mys i soffan med paddan!