/ Barn & familj /

Projekt: Sluta amma

Igår skulle jag och Hailey sluta amma. Hon vill gärna ammas till sömns och har gjort det sen hon föddes. Hon tar varken napp eller välling, och dessa har vi provat att ge henne vid flera olika tillfällen.
Själva amningen i sig är inte jobbig. Det har funkat i princip felfritt, vilket jag är otroligt tacksam över.

Men nu kände både jag och Markus att det kanske är dags att vänja av det. Både för min skull (så jag inte behöver känna mig låst, utan jag kan åka iväg på kvällen om jag skulle vilja), och för Markus skull (så han kan vara mer delaktig vid nattningarna).

Så igår bestämde vi att vi skulle ge det ett försök. När det var dags för Hailey att sova middag efter lunchen så packade jag ner henne i vagnen och tog en runda i spåret. Hon somnade utan gnäll efter tio minuter! Detta trodde jag ALDRIG. Det var sååå längesen hon somnade i vagnen på det sättet. Jag hade bäddat ner henne i åkpåsen, så det blev kanske extra mysigt för henne?
Hur som helst så var det skönt att veta att hon faktiskt KAN somna utan tutte när vi är hemma på dagarna. Är vi ute och ränner så brukar hon sova i bilen och då ammas hon ju inte heller. Men är vi på hemmaplan har hon alltid ammats.

Resten av dagen gick också bra. Hon verkade hyfsat nöjd och glad. Efter middagen gick vi hem till Haileys gudföräldrar för att fira Robin som fyllde år. Där gick det också bra. Hon lekte och busade.

Vi kom hem vid 19:30 och då var det dags för det jag fruktade mest; nattningen. Vi gjorde hon henne redo för natten och sen gjorde jag ett försök. Hon somnade (utan tutte) på tio minuter. Jag behövde gå in till henne en gång under kvällen, och då kunde hon somna om utan att amma.

Men sen strax innan 22:00 vaknade hon och var otröstlig. Hon slet i mitt linne och buffade ansiktet mot mitt bröst. Hon grinade nästan i panik. Det var tutten hon ville ha...
Jag började grina, för jag tyckte att det var så hemskt att inte ge henne det hon ville ha. Tutten har blivit hennes trygghet... jag grät för att jag kände mig som världens dummaste mamma.
Markus tog över efter en stund, men hon vägrade att somna. När det hade gått över en timme med panikskrik så gav mammahjärtat upp... hon fick det hon ville ha, trots att vi hade bestämt oss för att stå emot... frågan jag ställer mig idag är: var jag för svag? Skulle jag ha stått emot min dotters skrik? Kommer det vara värt det?

Du som läser detta, har du något råd? Tips?

#1 / / Anonym:

Ett tips kan väl kanske vara att pumpa mjölk och ge i flaska om hon vaknar! Då kan ju din sambo försöka ge istället för att du är där och frestar med tutte. :)

#2 / / Du gör absolut inget fel med att låta henne skrika. Men ni kanske inte kan sluta tvärt? Som du skrev så klarade hon sig utan tutten på dagen. Testa lägg dig brevid henne i sängen vid nattning och håll om henne "hårt" emot dig så hon känner din närhet.:

Testa lägg dig brevid henne vid nattning och håll om henne "hårt". Så hon ligger nästan inuti dig. Och så fort du börjar känna minsta stress så låt Markus ta över. Och byt sedan av om det fortsätter. Det är ju ett "abstinens" hon har. Så första veckan kan du räkna med panikskrik. Men hon dör inte av att skrika, men förstår att du mår dåligt av det 😊❤️ /Daisy